Till Njupeskär och Sveriges högsta vattenfall

Dag 4

Från början hade vi tänkt att åka till Grövelsjön och vandra. Vi skulle bara in till affären och köpa en karta. Där fick jag tag på en jättetrevlig kvinna som kunde fjällen här. Hon tyckte absolut vi skulle åka till Njupeskär och gå rundan runt vattenfallet. Det lät intressant.

Så vi beslutade detta och tar Grövelsjön imorgon istället. Dagens etapp var den jobbigaste för hundarna och det var mycket stenblock och annat som skulle klättras på. De var ju inte vana vid detta och gårdagens vandring satt kvar i minnet hos dem.

Varmt idag med över 30 grader. Här fanns som tur var många bäckar och små vattenpölar så vargarna vart nöjda trots allt.

       
                                     Det började bra med fin information

       
       
                                   Vägen var riktigt skön att gå på

       
                     Åh, vilken tur, tänkte säkert flickorna och travade raskt på....

       
                                          Fina gångbräder att gå på....

       
                                      Va, skall man inte gå på marken?

       
                               Skönt nu kunde man äntligen gå på marken...

        
       
                   Här gick det ju galant, lagom trivsamma vägar och ingen brant

       
                                          Vi fortsatte vägen framåt

       
                               Åh, en bäck! Där skulle Hera i naturligtvis

       
                      Hm! Saga blev nyfiken och det var skönt att svalka tassarna

       
       
       
                               Fortfarande njöt flickorna av miljön...

       
                                           Blommans namn?

       
                    Upp på sten, ropade Emma och Hera hoppade upp, skön stil

       
       
                                   Vägen började bli lite mer knölig

       
              Vi var framme till vägen där fallet var och stannade till en stund

       
                              Brant som bara den och mängder av trappsteg

       
       
       
   Äntligen framme och det var så enormt på något sätt, dånet och bruset var mäktigt

        
       
       
                            Tillbaka en bit på vägen och sedan såg vi skyltarna 

       
                        Efter en mycket brant grusig backe upptäckte Hera vattnet

       
                          Hm, det kanske ändå var gott att smaka,tänkte Saga

        
                                      Sedan började stigningen....

       
                                           Va! skulle vi upp där....

           
           
           
               Dom är ju inte riktigt kloka våra mattar som går på det här med att vandra

       
                      Äntligen uppe och vid kanten därborta låg vattenfallet

       
       
                     Det var varmt, vi gick över en liten bäck där Hera dök ner

       
                            Hera la sig i vattnet och fick med sig Saga

        
                              Här la sig Hera och ville inte gå därifrån....

       
                                           Runt fallet var det.....

       
                        Nu hade vi kommit fram till vattenfallets början

               
            
       
       
                         När man tittade över kanten så fick jag lite svindel

             
            
             Det var disigt och solen stekte så många vattenpauser var ett måste 

         
                        Att ställa upp Hera framför utsikten var värt ett försök

       
                                     Titta så fint jag stod, tyckte Hera

       
       
                                          Jag kan med, tänkte Saga

       
                     Så gick vi vidare över sten och annat som "låg" ivägen för oss

       
       
                  Ett leende förlänger livet, tänkte vi när vi gick där på stenarna

       
                      Ibland kom vi på öppna platser och beundrade utsikten bl.a

        
       
                          Snön låg inte bra till för att vi skulle traska dit

        
       
Men när nedstigningen började kom vi fram till en liten bäck där Hera la sig och inte ville stiga upp. Det var svalt och gott att bara ligga där och njuta

       
                         Vad sysslade du med Hera, jag vill ner till bilen nu

       
   Hade nog förväntat mig många fler blommor än jag såg, men den här lilla var vacker

       
       
                     Långt därnere bredvid sjön skymtade huset där vi började...

       
             Men det var en bra bit kvar av vår vandring och jag njöt av landskapet

       
 Så kom då alla trappor och här fick jag ha Saga bakom mig för hon hade fått ny energi

       
     Halvvägs la sig båda vargarna i ljungen och inte ville mer.. folk som gick förbi log

       
                 Tur att vi hade så mycket vatten kvar för Hera drack och drack

       
       
                                               Äntligen nere....

       
 Strax innan parkeringen fanns det en plats för hundar att bada i och dit gick vi förstås

       
       
                        Saga doppade åtminstone tassarna och drack vattnet

       
                 Det var rent,friskt och kallt vatten som passade damerna utmärkt

       
       
       
                                             Fick väl vara nöjd....

        
                            Inte riktigt än, nu hade Saga kommit igång.

Den här vandringen var både tuff och upplevelserik. Den totala sträckan blev 7.04 km och tiden med alla stopp 2.45 timmar. Vi kände nog att vi var rätt nöjda med stenklättringar och ville hem nu och få i oss lite mat.

Väl hemma lagade vi god mat som åts med god aptit. Därefter fick Emma och jag nya krafter och åkte till centrumbyn och spelade bowling. Det var som vanligt goda skratt och Emma hade säkert jättekul åt min stil. Det bjöd jag på. Fick in 3 strikar...och Emma 1. Fast hon vann förstås den totala poängen. Hon är jätteduktig och säkert stressade jag henne flera gånger, vi skrattade gott åt det hela. Vi var dessutom ensamma i hela hallern. De flesta badade fortfarande och tyckte säkert vi var riktiga stollar!

                                                                           Tillbaka till Idresidan