2009-04-04

Så var det lördag igen och solen sken och himlen var klarblå. Vad kunde bli bättre. Ringde Sanna och undrade om hon kände för en tur i skogen med vargarna. Självklart, sa hon. Inga tveksamheter där inte. Det är det som är så skönt med min uppfödare. Inget är jobbigt och konstigt. Alltid ställer hon upp och vill så gärna haka på.

Jag åkte till Kållered och mötte upp. Mina "flickor" kände att nu skulle de igen få träffa sina systrar och umgås några timmar. Konstigt egentligen att hundar känner så...men mina hoppade upp bara jag nämnde namnet Sanna, Sota och Lava. Snabbt ut till bilen och iväg till målet.

Väl framme kom både hennes mor och far med Sanna och vargarna till mötes. "Gammelhusse" blev ett kärt möte. Hera älskade honom och blev alldeles till sig. Vi sa farväl till dem och sedan begav vi oss ut till skogen och påbörjade vår lilla utflykt.

       
                          Sanna med sina älskade varghundar Sota och Lava

       
                 Mina små flickor tittar på och undrade när matte kom till henne

       
                                         Min lilla Hera ser in i kameran.....

       
                         Men det var mer spännande att titta åt systrarnas håll

       
                                     Lava var inte såååååå intresserad

       
                               Men matte ville att de skulle se in i kameran

       
                                 Syster Sota ville vara med på ett hörn.....

       
                                  Inte intresserad, sa Lava och tittade bort

       
                             Men det gjorde Hera däremot...fokus på henne...

       
                              Okey då... så här ser jag ut....om du vill veta

       
                                                  Söt, eller? Självklart!

       
                                       Jamän matte, vi gillar att ställa upp ....

       
                                             Matte, du får gärna ta på mig.....

       
                                      Två systrar som hatälskar varandra....

        
                                                                Sota

       
                            Typiskt Sanna som aldrig kan  låta bli en ryckning.....

       
                                        En sovande Saga som inte bryr sig....

       
                                            Dags att gå nu, tyckte Hera

...och vi gick...över kvistar och grenar. Över bäckar, leriga partier och utmanande vägar som bara Sanna visste om. Hade jag gått vägen själv hade jag gått vilse. Var så säker!

Tur att hon kunde vägen. Det var en snårig, lerig och ibland "taggig" väg att gå. Men vi trivdes med tillvaron och fortsatte vägen fram och vargarna hoppade över stockar och över s.k. kärr....mattar blev blöta om skorna ...men vad gjorde det. Vi hade kul ändå. Det är bara att "gilla läget".

Kom fram slutligen till ett bostadsområde och där gick vi vägen framåt och nådde slutligen målet, lämnade av Sota och Lava och sedan till bilen där vargarna lätt studsade in i bilen.

Tog farväl av Sanna och tackade för en underbar dag!

Hem igen och trötta men belåtna steg de ur bilen och in till hundrummet för att inta andra målet mat. Trötta men nöjda la de sig till ro och matte och husse kunde sitta ute och njuta av dagen som varit.

Efter en timme var de igång igen...Suck!

      
                                Saga håller på att ladda upp för en ny omgång

      
                                                           Utslagen!

       
                                                             Vaknat!

       
                                                   Då var vi igång igen!

       
                                                           Ben är gott!

       
                                   Matte hann inte med...hon var för snabb....

       
                             Jag försökte verkligen, men jag hann bara inte...

       
                                 En utandning och sedan var det igång igen...

       
Tyckte nog inte de såg ut som de njöt...på språng mer eller mindre...grannens sons Jack Russels lockade...

       
                        Men matte hade bestämt att vi skulle lugna ner oss....

      
                                                Lurade matte...låg still!

      
                                              Jag med...suckade Hera

      
                                                 Nu stillade sig lugnet

      
                           Då passade matte på att ta ett kort på en skata....

      
                              Suck, vad hon var jobbig....jag somnade....

      
                                           Vad hände där borta nu då.....

      
                                 Matte hade inte tid...hon fotade videung....

       
                                och någon liten myra som vågade sig ut....

       
                            eller någon liten blomma som vågade sticka ut...

       
                           Jösses vad matte fick jobb...plåta blommor och oss...

       
                                           En tung suck och en vilopaus.....

       
          De amerikanska blåbären började knoppas....hoppades på goda bär...

       
                                   Efter en stilla paus fick de syn på något....

        Nu var det VÅR!

                                                Annandag Påsk 13.4