|
Fjäterfallet, Fjätervålen och Städjan
Dag 6
Idag tänkte vi åka till Fjäterfallet och titta och kanske ta en liten kort promenad där med vargarna. Men när vi kom dit fanns det ingen väg att gå. Vattenfallet tittade vi på naturligtvis och Hera ville ner till vattnet och ta ett dopp.
Sedan åkte vi vidare mot Fjätervålen och blev ganska besvikna.....
Fallet var jättevackert att titta på och klart friskt vatten som kändes gott
Vi hade tänkt att gå över bron, men det var bara halva bron kvar
Vargarna blev nog lite besvikna och lunkade iväg för att hämta nya krafter
Ett tag trodde vi att de skulle rusa in till skogen, det gick undan
Det var bäst att vi kopplade dem!
Det fanns en liten stig ner till fallet som vi måste ta, tyckte Hera och drog iväg
Mums! Gott vatten, tyckte Hera och ville i
Det fanns många vackra små blommor att titta på
Vi åkte vidare mot Fjätervålen, det hade börjat bli riktigt varmt igen
Så började vi gå, men hittade ingen led tyvärr. Gott om mygg och blinningar fanns det
Dessutom var vägen tråkig tyckte jag och Emma instämde
Varmt var det och tur var det att Hera upptäckte vatten
När vi hade gått 1 km vände vi för vägen tog slut och bestämde oss för att åka till Städjan och gå där istället. Det var ett mycket bra val förstod vi efteråt.
Här var riktigt fint och mycket grönska. Vatten fanns det med.....
Så började vår vandring upp mot toppen!
Läcker väg att gå på, tyckte jag
Vägen upp var mycket lummig och kuperad och fylld med "söta" blinningar mm
Så var vi ute ur skogen och nu skymtade ljungen och annat vackert att se på
Vattenpaus och Saga drack äntligen....
Ojdå, tänkte Hera, här skulle vi gå långt igen, Suck!
Det är bara att gilla läget Hera....
Så gick vi vidare...
Det var väldigt tur att det fanns så mycket vatten, för det var varmt
Långt därborta skymtade toppen som vi skulle till
Hera hade nog upptäckt det för hon la sig och vägrade gå upp, trots att Saga ville vidare
Här är Gudagott att vara.....
Matte, vad hon är jobbig!
Äntligen uppe och nu kunde vi fortsätta mot målet
En skön paus i ljungen var bara ett måste tyckte dessa två damer
Stressa oss inte för då vägrar vi gå....
Vi hade gått en bra bit och nu började det gå rejält uppför
Hera tog täta raster och Saga traskade sakta uppför. Långt bort skymtade Idre fjäll
Det var mycket vackert
Så var det dags att vila igen, det blev inte många meter i taget
Vi tyckte vägen vi gick på var för grusig och hal så vi hittade en gammal stig att gå, den var visserligen lite längre men lättare att gå på tyckte vi nog alla
Oj, vad högt vi var nu och så långt vi hade gått....
Så la sig Hera igen och vägrade gå, Saga och jag traskade vidare, hon skulle väl upptäcka det så småningom. Det var mycket varmt och vi hade många vattenpauser
Saga försökte pocka på Heras uppmärksamhet men hon bara låg där och ville inte mera
Vi var ju snart uppe...
Tillslut kom de och nu kunde vi traska vidare mot målet och det var en härlig känsla
Idrebackarna på andra sidan
När vi hade kommit fram till alla stenblock och början till toppen så bestämde vi att låta vargarna stå kvar och vänta medans vi gick upp en i taget för att skåda utsikten och nå målet. Här hade jag äntligen kommit upp.
Toppen är där killen sitter och dit skulle jag bara
Det var en fantastisk utsikt åt alla håll och kanter så här klickade jag på för fullt, jag var lyrisk och hänförd över allt det vackra som vårt land bjöd på.
Det var en härlig känsla att stå här och se kontrasterna mellan himmel och jord
Emma måste bara se detta så jag började gå ner till dem
Det hade klättrat upp en bit och stod där och lyste med sin närvaro
Din tur nu Emma att gå upp
Min underbara vackra Hera
Saga tänkte säkert att vägen ner var ju lika lång som upp
Ja ja, det blir nog sista vandringen för oss .....
Tänk långt där uppe hade vi varit, mäktigt!
Emma kom ner och var lika lyrisk som jag och nu skulle vi fortsätta vägen ner
Det var brant och det gällde att se var man hade sina tassar och fötter
Hur skulle det här gå nu...
Vi gick över till den andra kullen och där satte Emma en liten sten på toppen
Nu började vi gå neråt
Ett gäng på väg upp
Hera hittade sitt vatten och la sig där ....
Saga ville hem nu ...
Men Hera låg lugnt kvar....
Äntligen i skogen igen och här drog vargarna rätt tufft....
En vacker myrstack
Vägen var rätt grenig kan man säga
Vi var snart framme och här fanns det lite gott vatten igen
Det var fler som ville ha vatten
NEJ, inte nu igen!
En av mina favoritblommor
Där framme skymtade vår bil
Ett gammalt fint hus
Plötsligt dök Saga ner, VATTEN!
Var det VATTEN här, flytta på dig syster
Ni kan gå, här vill jag ligga och "lapa" vatten
Saga hade hittat något annat intressant och brydde sig inte längre ....
Så slutade vår vandring för den här dagen. Vi kände nog att vargarna hade fått sitt och fick nu vila resten av veckan.
Totalt den här dagen gick vi 10 km på 3.30 timmar med alla stopp och Hera vägran!
När vi kom hem var vi så trötta och orkade inte laga mat så vi åt några mackor och sedan en dusch. Vargarna somnade bums!
Emma såg en ekorre som studsade på räcket så hon tog fatt i kameran bums. Då hade ekorren försvunnit ner på marken.
Sedan åkte vi in till centrumbyn och åt varsin räksallad som smakade jättegott.
Dotter och mor
En god räksallad med vitlöksås
Emma fortsatte göra flickorna fina när vi kom hem. Det kändes i kroppen att vi gått varenda dag och haft vargarna med oss. Ett är säkert och det är att ta hund med sig på vandring är jobbigare än att vandra ensam. Men det är det värt för det är så härligt att ha dem med sig. Mycket beror säkert på värmen och de kände av detta oerhört. Vatten var nödvändigt och tur att vi hade så många bäckar och sjöar att vi slapp bära alltför mycket vatten i ryggsäcken. Två stora petflaskor var tillräckligt!
Tillbaka till Idresidan 
|