|
En tur upp till toppen på Nipfjället
Dag 3
Så hade turen kommit till Nipfjället. Vi ville upp till toppen. Vädret såg till en början rätt disigt ut så vi trodde att det skulle bli lite kallare. Men vi tog fel. När vi kom tillbaka och in till centrumbyn fick vi höra att det hade varit nästan 30 grader. Inte undra på att det gick tungt upp. Vi hade mycket vatten till vargarna och speciellt Hera drack riktigt bra.
Så började vår vandring.
Det här skulle bli roligt tyckte vi
När vi hade gått en bit såg vi lite snö, kunde vara kul för flickorna att nosa..
Saga var fullkomligt lyrisk, snö har alltid fascinerat henne
Efter leken drog vi vidare och letade oss fram till leden upp till toppen
Plötsligt hejdade jag Emma och frågade henne om hon hörde klockor. Vi tittade upp och där på höjden såg vi en hel renflock som svalkade sig i snön.
Det var mäktigt!
Nu började stigen .....
Saga hade ingen aning om vad som förväntades
Jag sa till Emma att så här såg det ibland ut nere i Saas Fee med stenkullar och annat. Stigen skulle bli mycket brant och vi var tvungna att stanna flera gånger och dricka vatten och stå still. Det blev mycket varmt.
Det gick sakta uppåt så vi kunde släppa Hera och Saga lösa, inga problem alls
Även jag kom på bild!
En liten paus
Min lilla sötnos
Hera ville vidare, hade ju sett snön
Ok, då går vi väl då
Lite vatten först tack!
Jag var mållös av allt det vackra, såg att även Emma njöt
Det gjorde även flickorna
Vad tänkte Emma på här?
Här fanns gott om vackra små blommor
Äntligen kom vi fram till snön som Hera bara älskade för att inte tala om Saga
Mor och dotter svalkade skorna
Hera låg och njöt av snön, svalt och gott
Det var en brant lutning av snön, men vad gjorde det
Saga hade inte tid att ligga....
Hon hade fått superenergi och vill ha igång Hera
Fy, vad hon var tråkig
Där låg hon bara och "doftade" på snön och tyckte livet var gott
Tillslut kände vi att det var dags att gå vidare
Men de brydde sig inte, så vi gick...
Så äntligen var vi igång igen och det blev stenigare och stenigare
Saga tyckte det var lite jobbigt och var väldigt försiktig med att sätta ner sina tassar
Det var långt kvar och varmt blev det
Men vi hade fått nya krafter alla fyra
Nu kunde man även skymta lite andra toppar
Plötsligt såg vi ett "torn" och där var högsta toppen
Självklart skulle vi dit och traskade på, toppen låg på 1190 m.ö.h
Äntligen framme och här kunde man se åt alla håll, det var så underbart vackert
Vatten igen och en stunds vila
Vi hade gått 4 km från bilen sett och det hade tagit 1 tim och 25 min. Så visst var det brant och många stopp som gjorde tiden. Emma fattade inte först att vi inte hade gått längre på så lång tid. Men förklarade att det går mycket saktare när det är höjder och kuperat, stenigt fäste för fötterna och alla vattenstopp som man var tvungen att göra. Så träningsvärk i vaderna lär det nog bli morgonen efter och även för tassarna antar jag.
Hera var duktig på att dricka, tyvärr gjorde inte Saga det
Så Emma blötte ner henne istället, fattade inte var hon fick sin energi ifrån
Även jag var enormt törstig, men Emma var en sträng dotter som ville att flickorna skulle ha i första hand
Efter en skön vila var det dags att åter bege sig neråt
Nu gick det mycket lättare för flickorna att gå...
Vad långsamma ni var då! Kom igen nu...
Ja, ja vi kommer. Hera hade fått superenergi plötsligt!
Jag ville fota lite på vägen ner och såg dessa vackra blommor sticka ut
Nu förstod vi varför Hera hade så bråttom ner, kände igen vägen och att någonstans där nere fanns något "vitt" som var behagligt att ligga på
Så kom vi fram till snön igen och där fick Saga ett spel, hon blev som förbytt
Titta mossan, här var gott att gå på
Åh, vad skönt att svalka av sig
Kolla vad brant det var och Sagas ryck mot Hera som bara låg där och njöt
Hjälp, jag glider!
Det här var kul!
Saga fortsatte att leka runt i snön och Hera gled sakta men säkert neråt
Nu fick det vara nog, tyckte Hera och började gå till mötes
Det blev en del tacklingar
En var trött och en ville mera
Vi fattade inte var hon fick all sin energi ifrån
Hera hade tröttnat och lagt sig ner igen
Suck, tänkte Saga som ville mycket mera
Nu vill jag hem, när du ändå inte ville mer Hera
Men Hera ville inte gå, tyckte det var skönt att bara ligga...
Hon fick ge sig för vi ville hem nu
Saga började känna sig trött trots allt
Det var en bit att gå och det var rätt jobbigt neråt med
Långt däruppe hade flickorna haft kul
Så var det dags för nästa vattenpaus
Här var det gott att ligga, tyckte Hera och gosade runt lite
Kom igen syrran, här var det gott att ligga
Långt där framme kunde man skymta bilarna så det kändes gott att snart vara framme
Vi slutade vid den första snön där vi började och sedan satte vi oss i en varm bil och drog snabbt iväg hemmåt.
Det blev en härlig och rolig vandring med vargarna. Den totala tiden blev 2.58 timmar och 7.66 km. Vi gjorde många stopp och stannade till för att prata med folk som kom förbi oss och ville hälsa.
Men dagen var inte slut, vi hade en kväll med! Emma hade bestämt sig för att rycka Saga, för det behövde hon verkligen göra, med tanke på all päls som hon hade.
Golvet blev något "pälsig". Hon hade ju en maffig päls. Grunden blev klar och finputsningen återstår.
Tack Emma för att du gjorde flickorna så vackra!
Därefter gick vi till affären med vargarna som vart stängt. Gick därför backen upp på fjället och vek av mot campingen och sedan in på en väg som skulle ta oss ner till huset. Plötsligt ca 20 meter framför oss kom en renflock och Hera och Saga fick vittring. Det blev en tuff hemväg. Väl hemma igen öppnade vi balkongdörren och efter ett tag började vargarna smågrymta. Tittade upp och såg renflocken utanför vårt hus. Där stod de och glodde på hundarna. Hann att ta kort medans Emma krampaktigt höll fast dem. Hera ville till varje pris nå dem. Så det blev en skön avslutning på den här kvällen.
Tillbaka till Idresidan 
|